Kabokas informerar

Nedanstående är hämtat från Svenska Kennelklubbens hemsida

                                Sveriges nationella hundraser

Gårds- och sällskapshund inom FCI Grupp 2, rasen är inte erkänd av FCI

Dansk/svensk gårdshund kallades i Sverige skånsk terrier innan den blev erkänd som ras 1987. Hundar av den här typen har varit kända i länderna runt södra Östersjön sedan 1800-talet.

De kommer troligen från korsningar mellan foxterrier och pinscher och användes på gårdarna för att hålla efter gnagare och för att vakta. Vissa ansatser att få rasen godkänd gjordes redan på 1960-talet. I februari 1986 anordnades en mönstring av gårdshundar som kom att bevisa både intresse, förekomst och homogen typ, 107 hundar kom till mönstringen. Samma erfarenheter hade man i Danmark och därmed konstaterades också att en större genpol fanns. Rasen godkändes 1987 med båda nationernas namn i rasnamnet, och i Sofieros slottspark det året delades certifikat ut för första gången.

Mankhöjden för hanhundar är 34- 37 cm, för tikar 32- 35 cm. Pälsen skall vara kort, slätt åtliggande och glänsande. Vitt skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika kombinationer; vit med svart och tan-tecken, vit med svarta och gulröda fläckar, vit och gul, vit och leverbrun med eller utan tan-tecken m.fl. Rasen skall vara kompakt med närmast rektangulär kropp. Bröstkorgen skall vara rymlig och djup och buklinjen endast lätt uppdragen. Ländpartiet skall vara kort. Huvudet skall vara förhållandevis litet. Förr var det tillåtet med kortkuperad svans. Medfödd stubbsvans förekommer.

Rasens livlighet, smidighet och förmåga till snabba, viga hopp var viktiga egenskaper för en gårdshund liksom en viss vaktinstinkt och därmed någon reservation mot främlingar. Numera registreras ca 200 hundar årligen hos Svenska Kennelklubben.

 

 

RASSTANDARD FÖR DANSK SVENSK GÅRDSHUND

Hämtat från Rasklubbens hemsida

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:

Danmark/Sverige

 

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Sällskapshund

 

NKU-KLASSIFIKATION:

Grupp 2

 

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Dansk/Svensk gårdshund har sedan länge funnits på lantgårdarna. Den har använts som vakthund, råttfångare och till sällskap.

 

HELHETSINTRYCK:

Rasen ska vara liten och kompakt, nästan kvadratisk. Den är exteriört sent färdigutvecklad.

 

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppsslängd skall vara 9:10.

 

UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR:

Rasen är vaken, intelligent och livlig.

 

HUVUD:

Huvudet skall vara trekantigt och förhållandevis litet.

 

SKALLPARTI:

Skallen skall vara tämligen bred och svagt välvd.

 

STOP:

Stopet skall vara väl markerat.

 

ANSIKTE:

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart på hundar med svarta fläckar. I övrigt får nostryffelns färg harmoniera med pälsfärgen.

 

Nosparti: Nospartiet skall vara väl utfyllt, avsmalnande och får inte ge ett snipigt intryck. Det skall vara något kortare än avståndet från stop till nackknöl. Nosryggen bör vara rak.

 

Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett med jämna, välutvecklade tänder.

 

Ögon: Ögonen skall vara mörka på hundar med svarta fläckar. Något ljusare ögon är tillåtna på hundar med gula eller leverbruna fläckar. Ögonen skall vara medelstora, svagt rundade och varken djupt liggande eller utstående. Uttrycket skall vara vaket och milt.

 

Öron: Rosenöron eller framvikta öron så att minst halva örat tippar. I båda fallen skall örats vikning vara i höjd med eller endast något över skallens plan.

 

HALS:

Halsen skall vara medellång, kraftig och med lätt böjd nacklinje. Den skall inte vara elegant. Inget löst halsskinn.

 

KROPP:

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och svagt välvt.

 

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och rymlig med mycket välvda revben. Oftast är den inte helt utfylld förrän efter tre års ålder.

 

Underlinje: Buklinjen får inte vara hårt uppdragen.

 

Svans: Svansen skall ej vara för högt ansatt. Den kan naturligt lång, kort kuperad eller medfödd stubbsvans. Okuperad svans skall ej bäras ringlad eller tätt på ryggen.

 

FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE.

 

EXTREMITETER:

Framställ: Frambenen skall framifrån sedda vara raka och parallella.

Fronten skall vara tämligen bred i förhållande till bröstkorgens bredd.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara normalt tillbakalagda.

Överarm:  Överarmen skall vara normalt vinklad mot skulderbladet.

Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och spänstig.

Framtassar: Framtassarna skall vara små, ovala och nästan slutna.

 

Bakställ: Bakben:  Bakbenen skall vara välvinklade i knä- och hasled, parallella och väl muskelfyllda.

Baktassar: Baktassar som framtassar. Sporrar på bakbenen bör avlägsnas.

 

RÖRELSER: Rörelserna skall vara livliga och fria.

 

PÄLS: Pälshår: Pälsen skall vara hård, kort och slät.

Färg:  Vit färg skall dominera med en eller flerfärgade fläckar i olika kombinationer.

 

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd: hanhund 34-37 cm tik 32-35 cm. Tillåten avvikelse +/- 2cm.

 

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 

TESTIKLAR:

 Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

 

Home